Bifrost Bass and Guitar Preamp
Passiva elgitarrer och elbasar är vanligen extremt högimpediva medförande att det uppstår förvrängning av signalen innan den ens har kommit fram till nästföljande ingångsförstärkare. Lösningen är att betrakta gitarrmikrofonen/basmikrofonen, efterföljande potentiometrar, omkopplare, kablar och mottagande elektronik som en helhet. Omkring år 2000 utvecklades på Studio Blue en spjutspetsförförstärkare i syfte att dels utgöra en så lätt last som möjligt för gitarrmikrofonerna och basmikrofonerna, dels ha utmärkt drivkapacitet för att driva signalen vidare med varierbar förstärkning. Konstruktionen togs fram i samarbete mellan tre elbasister, två gitarrister och tre elektronikkonstruktörer. Ingången har valbar belastningimpedans om 100 kiloohm respektive 1 megaohm. Bandbredd 0 – 750 kilohertz. Distorsion < 0,002 % vid 5 volt rms ut och f = 10 kilohertz. Med denna förförstärkare kommer skillnader mellan olika instrument och olika spelsätt att bli större eftersom likriktande förvrängning minimeras.
Passiva elgitarrer och elbasar är vanligen extremt högimpediva medförande att det uppstår förvrängning av signalen innan den ens har kommit fram till nästföljande ingångsförstärkare. Lösningen är att betrakta gitarrmikrofonen/basmikrofonen, efterföljande potentiometrar, omkopplare, kablar och mottagande elektronik som en helhet. Omkring år 2000 utvecklades på Studio Blue en spjutspetsförförstärkare i syfte att dels utgöra en så lätt last som möjligt för gitarrmikrofonerna och basmikrofonerna, dels ha utmärkt drivkapacitet för att driva signalen vidare med varierbar förstärkning. Konstruktionen togs fram i samarbete mellan tre elbasister, två gitarrister och tre elektronikkonstruktörer. Ingången har valbar belastningimpedans om 100 kiloohm respektive 1 megaohm. Bandbredd 0 – 750 kilohertz. Distorsion < 0,002 % vid 5 volt rms ut och f = 10 kilohertz. Med denna förförstärkare kommer skillnader mellan olika instrument och olika spelsätt att bli större eftersom likriktande förvrängning minimeras.
Passiva elgitarrer och elbasar är vanligen extremt högimpediva medförande att det uppstår förvrängning av signalen innan den ens har kommit fram till nästföljande ingångsförstärkare. Lösningen är att betrakta gitarrmikrofonen/basmikrofonen, efterföljande potentiometrar, omkopplare, kablar och mottagande elektronik som en helhet. Omkring år 2000 utvecklades på Studio Blue en spjutspetsförförstärkare i syfte att dels utgöra en så lätt last som möjligt för gitarrmikrofonerna och basmikrofonerna, dels ha utmärkt drivkapacitet för att driva signalen vidare med varierbar förstärkning. Konstruktionen togs fram i samarbete mellan tre elbasister, två gitarrister och tre elektronikkonstruktörer. Ingången har valbar belastningimpedans om 100 kiloohm respektive 1 megaohm. Bandbredd 0 – 750 kilohertz. Distorsion < 0,002 % vid 5 volt rms ut och f = 10 kilohertz. Med denna förförstärkare kommer skillnader mellan olika instrument och olika spelsätt att bli större eftersom likriktande förvrängning minimeras.