FORSKNING INOM TAJMNING

Ett svenskt ord som importerats från engelskan är tajmning. Det betyder ”samordning i tiden”. Vanligen används det för att uttrycka bedömningar om spelinsatsers rytmiska egenskaper eller musikers rytmiska förmåga.Tajt eller otajt är vanligt förekommande beskrivningar i sammanhanget samtidigt
som någon definition av vad skalan egentligen beskriver brukar saknas eller vara otydlig.

TIDSFÖRDELNING

Rytmik bygger på fördelning av tid relativt puls och takt. Pulsen är ett kontinuerligt flöde av slag, ljudande eller tänkta, med konstant eller (vanligen
steglöst) föränderlig hastighet. Takten är en gruppering av ett antal pulsslag med regelbundet återkommande betoningar. Rytm enligt det traditionella synsättet handlar om att ge toner och anslag olika tidslängd i relation till den grundläggande pulsen och taktarten (även om det förekommer musik utan
jämnt pulsflöde med oregelbundna och vanligen sammansatta taktarter.)

NOTVÄRDEN

Notvärden såsom de förklaras inom traditionell musikteori bygger på en fördelning av toner och anslag gentemot puls och takt genom halveringar,
halveringar av halveringar och så vidare. Tillsammans med bindebågar blir det därmed möjligt att skapa alla tänkbara kombinationer av långa och korta
insatser så länge de kan beskrivas med exempelvis halvnoter, fjärdedelsnoter, åttondelsnoter och sextondelsnoter. Det finns även möjlighet att ha andra
underindelningar än halveringar såsom exempelvis trioler (tre mot två).

KVANTISERING

För de som är bekanta med begreppet kvantisering brukar det ligga nära till hands att fundera över vad som är skillnaden mellan om en kvantiserad
programmerad trummaskin spelar ett komp eller om en skicklig trumslagare spelar samma komp.

Vi människor kan inte upprepa något helt exakt utan kommer alltid att förändra mer eller mindre. Hur mycket som förändras beror på den precision
individen i fråga har i det den gör; exempelvis spelar en rytm. Samtidigt är det därför ”onaturligt” för oss människor att höra något exaktare än vi själva är i stånd att skapa. Vi förstår då mer eller mindre medvetet att det är en apparat och inte en människa som spelar. Å andra sidan finns det nu för
tiden gott om musiker som har som ideal att kunna spela kvantiserat som en maskin varför det ibland kan vara svårt eller omöjligt att avgöra om det
är en maskin eller människa bakom en rytm. 

Det finns en myt i sammanhanget som säger att ”det inte ska vara för exakt utan lite mänskligt så det svänger”. Därmed underförstås att det är bristande
precision som krävs för ”mänskligt sväng” (vilket i sig saknar entydig definition). Det stämmer inte! Här förblandas två skilda företeelser.

NYA BEGREPP INOM TAJMNING

Tajmning handlar om tidsrelationer och perceptionsupplösning. Den som spelar förhåller sig alltid till tiden, mer eller mindre medvetet. För att spela
en ton krävs en relation till det som nyss förevarit liksom till det som strax kommer att inträffa. För dessa tidsrelationer behövs ett ”psykologiskt nu”
som utgör ett slags tidsfönster som rytmen och dess tajmning uppenbarar sig igenom. 

Musicerande med andra kräver dessutom något slags gemensam tidsskala vare sig alla spelar samtidigt i realtid eller några insatser spelats in tidigare
och spelas upp för den som ska spela; såsom det vanligen går till vid studioinspelningar.

PERCEPTIONSUPPLÖSNING

Människan har stor men begränsad förmåga att upplösa/särskilja skillnader mellan olika sinnesintryck. För att tydligt kunna ange när man anser att
en musikalisk händelse (till exempel en synkop på en virveltrumma) bör äga rum, finns det skäl att relatera angivelsen till tidsaxeln i beaktande av
människans perceptionsupplösning.

För att förstå tajmning ur interpretationsperspektiv behövs ett antal nya begrepp:
• referensnu
• målnu
• resultatnu
• systemförsening
• utförandeprecision
• dynamisk rytmik

REFERENSNU

För att kunna ha en medveten uppfattning om när i tiden en ton eller ett anslag bör inträffa måste det finnas en tidsreferens att relatera till. Denna
referens kan vara andra musiker som spelar; en tidigare gjord inspelning som spelas upp; en kvantiserad, elektriskt alstrad puls; eller en tänkt, inre
puls eller ett inre skeende. Denna referens kan benämnas referensnu.

MÅLNU

Det är möjligt att ha en mer eller mindre medveten uppfattning om när en ton eller ett anslag bör ägra rum i relation till referensnuet. Tillfället, ögonblicket eller ”det nu” vid vilket tonen/anslaget önskas inträffa kan benämnas målnu. Ett målnu relaterar alltid till ett referensnu.

RESULTATNU

Det ögonblick då en ton eller ett anslag i praktiken inträffar i förhållande till ett målnu kan benämnas resultatnu.

SYSTEMFÖRSENING

Avvikelser mellan resultatnu och målnu kan påverkas av fördröjningen i vår tolkning av när ett referensnu äger rum. Denna fördröjning skulle kunna påverkas av ”perceptuell tröghet” innebärande att det faktiska nuet upplevs/ tolkas som om det inträffar något senare än det gör. Musikens och rytmikens ursprungliga förutsättningar (genom människans egenskaper) har dock haft denna omständighet som en påverkande faktor varför den sannolikt endast utgör ett mindre problem om ens något. Detta eventuella problem kan benämnas inre systemförsening.

Om ett yttre referensnu (hörbara ljud som avlyssnas av den som ska spela) används kommer det att uppstå en tidsskillnad mellan referensnuet och det ögonblick vid vilket den som ska relatera till det nås av ljudet i fråga.

 Denna tidsskillnad beror på ljudets/ljudsignalens färdväg från ljudkälla till öra vilken tar tid; 1 millisekund per 34 centimeter för ljud, allt ifrån försumbar till betydande försening genom elektroniska kretsar som exempelvis A/D-omvandlare och D/A-omvandlare.

UTFÖRANDEPRECISION

Människan har stor men begränsad förmåga till rytmisk precision i fråga om att spela relativt ett pågående, musikaliskt skeende (exempelvis andra som spelar eller en kvantiserad metronom). En digital trummaskin kan spela med försumbara tidsfel (även om flera trummaskiner historiskt har haft betydande tidsfel) i bemärkelsen avvikelser från en exakt, i förväg vald tidsindelning.

Samtidigt är skillnaden mellan olika musikers tajmning många gånger större än skillnaden mellan de musiker som spelar med störst precision och en kvantiserad trummaskin.

DYNAMISK RYTMIK

När musiker upplevs spela ”bra” och ”svängigt” spelar de inte slumpmässigt avvikande från den enligt notvärdena förenklat beskrivna rytmen. Tvärtom förhåller de sig på specifika sätt gentemot puls, takt, kombinationen av olika notvärden samt eventuella medmusikers spelinsatser. Samtidigt som de gör detta har de en viss bristande precision i sitt spel. Här finns det alltså två vitt skilda förklaringar till avvikelser ifrån kvantiserad rytmik.

 1. Mer eller mindre medvetet valt förhållningssätt till puls, takt och rytm.

2. Precisionen i utförandet. 

Begreppet dynamisk rytmik beskriver medvetna avvikelser från notvärdesbeskrivna/ kvantiserade rytmiska skeenden. Begreppet är inte etablerat men visar genom sin blandning av de två ingående orden vad som åsyftas. 

Med ett kvantiserat referensnu kan skillnaden mellan ett kvantiserat målnu och ett systematiskt avvikande dito förklaras med begreppet dynamisk rytmik. Det är möjligt och vanligen önskvärt att välja andra ögonblick än de kvantiserade för att optimera sväng och uttrycksfullhet.

Medveten dynamisk rytmik och bristande utförandeprecision kan undantagsvis och kortvarigt ge liknande avvikelser ifrån ett kvantiserat resultatnu. Den rytmiskt medvetne musikern väljer – mer eller mindre medvetet – att spela tidigare eller senare än pulsen för att uppnå mer sväng. Den mindre skicklige musikerns bristande precision innebär att olika toner och slag hamnar slumpmässig tidigt respektive sent.