Forskning inom sång

 

Alla som pratar eller sjunger har något slags teknik vare sig de är skolade eller självlärda. En betydande del av grunden till vår röstanvändning är att härma andra mer eller mindre medvetet. De flesta torde inte ha som mål att låta exakt som någon annan och ur konstnärlig synvinkel anses imitation vanligen vara något negativt. Men det lilla barnet som lär sig prata eller människor inom ett begränsat geografiskt och kulturellt område som utvecklar en gemensam dialekt är exempel på att vi i någon mån härmar.

 

Inom musik och sång är vår strävan vanligen grundad i inspiration av någon annan. Dessa ”andra” har något slags teknik. Även om de själva inte kan redogöra för hur deras teknikanvändning fungerar är deras konstnärliga uttryck med rösten i betydande grad ett resultat av röstteknik – hur de använder sina röstinstrument.

 

Vi föds med förutsättningar för en personlig röstkaraktär som i kombination med den teknik vi mer eller mindre medvetet tillägnar oss kommer att ge det ljudande resultat vår lyssnande omgivning hör när vi talar och sjunger. Hur vi använder våra röstinstrument är en svår och mångfasetterad fråga därför att det finns många samtidiga påverkansfaktorer för slutresultatet.

Dessa kan delas in enligt följande:

• Röstinstrument

• Rösttekniska färdigheter

• Röstteknikanvändningsmål

• Interpretationsmål

• Gehör

• Ljudmässig förståelse

 

Röstinstrument

Vi föds med ett röstinstrument som i kombination med teknik och interpretation utgör grunden för det vi ibland kallar personlig röst. Den kan inom sig rymma olika röstljud och karaktärer men brukar alltid ha en mer eller mindre tydlig kärna av något som särskiljer den ena personens röst från andras röster.

 

Rösttekniska färdigheter

Genom att lära sig använda sin röst rent tekniskt blir det möjligt att utveckla den personliga rösten på olika sätt. I vid mening kan detta sägas handla om tycke och smak där ingenting måste vara mer rätt än något annat, lika lite som en färg kan sägas vara vackrare än en annan färg. Inte desto mindre verkar det finnas stor samsyn om hur subjektivt upplevda röstkvaliteter har ett direkt samband med de rösttekniska färdigheterna.

 

Röstteknikanvändningsmål

Vilket mål vi har med vår rösttekniska användning kan verka vara en onödig punkt att ta upp eftersom det vid en ytlig betraktelse kan tyckas självklart att målet är att rösttekniken ska underlätta för rösten att fungera och låta subjektivt bra. Problemet med det överförenklade synsättet är att det bortser från svårigheten att förstå sambanden mellan röstteknikanvändning och ljudande resultat. Dessutom finns långsiktiga komplexa konsekvenser av röstteknikanvändning som är föremål för mytbildning och skrämselpropaganda. Vissa sångpedagoger sprider uppfattningen att det är farligt att anstränga stämbanden och att använda sitt röstinstrument så att rösttrötthet uppstår. I själva verket är den uppfattningen en så grov överförenkling att den snarare är att beskriva som en vanföreställning!

 

Det är på vilket sätt rösten används som är den springande punkten när det gäller risken för skador. De flesta kända sångare som fått akuta röstproblem av en omfattning som omöjliggjort fortsatt röstanvändning har använt sina röstinstrument på ett gravt felaktigt sätt när det gäller möjligheten för röstinstrumentet att fungera över tid. De har vanligen använt mycket höga subglottiska tryck.

 

Interpretationsmål

Alla som sjunger och spelar kan sägas ha något slags interpretationsmål.
Interpretation brukar i musikforskarkretsar vanligen anses vara något som bara gäller noterad eller i förväg beskriven musik som spelas på ett av flera möjliga sätt. Men även improviserad musik följer i praktiken vanligen en mer eller mindre förutbestämd praxis. Därför är det rimligt att använda begreppet interpretation även för hur viss improviserad musik framförs oavsett graden av förutbestämd musikalisk struktur.

 

Hur olika genrer inom framför allt konstmusik kan och bör interpreteras finns det synnerligen delade meningar om. Även i vilken utsträckning det finns skäl att följa den ursprungligen tänka interpretationen finns det delade meningar om. En ytterlighetsuppfattning är att man alltid bör eftersträva att försöka följa tonsättarens och epokens praxis. En annan ytterlighetsuppfattning är att man kan göra precis hur som helst om resultatet blir bra.

 

I praktiken är båda dessa uppfattningar svåra att genomföra eftersom det är svårt på gränsen till omöjligt att säkert veta exakt vad som var en tonsättares intentioner för hundratals år sedan. Dessutom är det inte säkert att varje tonsättare måste vara den mest insiktsfulle interpreten. Att å andra sidan göra ”hur som helst” om bara resultatet blir ”bra” är också komplicerat. Vad är bra? Bra enligt vem?

 

När det gäller operasång i vid mening har interpretationspraxis sedan mitten av 1900-talet kommit att förändras så dramatiskt att man utan överdrift kan tala om ett paradigmskifte. Det har i allt väsentligt ägt rum utan eller med ringa diskussion. Och det har löpt mer eller mindre parallellt med att institutionaliserade sångskolor och examinerade sångpedagoger kommit att ersätta äldre tiders röstskolning genom de stora operasångarna vilka ofta var både förebilder inom skilda genrer (även populärmusik) samt lärare för yngre kollegor.

 

Gehör

Det finns olika slags gehör. Vanligen syftar begreppet på förmågan att särskilja olika toners tonhöjd ifrån varandra. Men gehör kan även avse förmågan att höra och särskilja andra parametrar inom musik och ljud ifrån varandra. Även interpretationen som sådan. Oavsett graden av medvetenhet hos någon som sjunger finns det alltid ett stort antal mer eller mindre särskiljande aspekter av interpretationen. Dessa kan uppfattas, förstås och beskrivas och i så fall analyseras och värderas. Intressant men försvårande är att de kan värderas även utan att kunna beskrivas och förstås. De allra flesta brukar uppleva och tycka något om alternativ inom sång och musik utan att förstå alla aspekter av skillnaderna i fråga.

 

Ljudmässig förståelse

Beroende på hur en sångare/sångerska gör tekniskt och uttrycksmässigt kommer det ljudande resultatet att bli olika. En del av möjliga skillnader handlar om förhållandevis lätt beskrivbara ljudtekniska aspekter. Exempel 1. Genom att vidga svalget, vilket de flesta operasångarna gör mer eller mindre sedan mitten av 1900-talet, blir röstljudet lågpassfiltrerat. Det brukar innebära att textuppfattbarheten försämras samtidigt som upplevd ljudnivå minskar. Exempel 2. Oförmåga att styra kvoten mellan subglottiskt tryck och stämbandsspänning ger problem med att sjunga höga (hög tonhöjd) toner och göra tonsprång mellan låga och höga toner utan dynamikfel, det vill säga musikaliskt omotiverade styrkeskillnader mellan olika toner och fraser.